Snarare än att framtvinga något säreget i stil, gäller det väl att på grundvalen av en väl odlad smak uppfinna något nytt genom att ge uttryck för en personlig upplevelse, ett fynd på känslans område, inte på spekulationens!

Jag har lite svårt att skriva medan jag är ilsken, men ilska är ju ett slags energi. Irritation däremot är en dålig motor, men ett rejält och gott raseri tycker jag hör till det mänskliga.

En deadline är ett bra substitut för en sann litterär drift.

Var uppmärksam på språkets klang.

Efter vinter kommer inte vår
Bakslag och kyla, narig nattfrost
Men hör:
fåglarna sjunger också denna morgon

Jag reser regelbundet hem för att bevara min känsla av skräck.

En historia ligger och väntar på en författare. Den sänder ut tysta signaler. Utan att veta hur tar författaren emot dessa signaler, släpper allt och vänder om för att följa efter.

Vi ser alltså bara det vi själva är.

Mina närmaste, som kommit mig ännu närmare,
som om vi kramat oss samman till en knytnäve,
så hårt att vi gör varandra illa.
Varje morgon får denna smärta
mig att återvända till livet.
Varje kväll består min bön
av deras namn.
Jag känner ingen annan gud än armén.

I dag är vittnet litteraturens viktigaste hjälte.

Att skriva är helt enkelt att skriva om.

Första regeln för en god stil är att man har något att säga.

Ibland tror folk att språk är någonting som man konstruerar eller väljer. Men för mig är det aldrig så. Det kommer organiskt, att berätta en historia som den måste berättas. Det kommer till mig som ett ljudspår, nästan som musik. När jag skriver, skriver jag inte en massa och sedan skriver om det och slänger saker. Det är mer som om jag hör hur det ska vara.

Det finns massor av böcker som talar om hur man ska bli författare, men ingen som förklarar hur, om man vill leva ett normalt liv, man kan gå i motsatt riktning.

Gammal som ung, vi befinner oss alla på vår sista kryssning.

Använd en enkel stil och gå rakt på sak.

Ordet är den enda vägen för förståelse mellan oss, så den som förfalskar ordet är en förrädare mot samhället.

Varför älskar du så starkt någon som du kanske aldrig kommer att träffa?
För att det är krig för helvete. Med insatser så höga de kan bli.

För berättelserna, grabben, berättelserna.

Trött på alla som kommer med ord, ord men inget språk
For jag till den snötäckta ön.

Det var tider det –
att sparka en läderfotboll
renare och längre
än man någonsin väntat sig!

Research är formaliserad nyfikenhet.

För mig har det alltid varit svårt att fokusera, svårt att nå det där bråddjupet som krävs för att skrivandet ska vara värt besväret.

Kriteriet på en rundad karaktär är att den förmår överraska på ett övertygande sätt. Om den aldrig överraskar, är den platt. Om den inte övertygar, är den platt men låtsas vara rund. Den rundade har livets oberäknelighet omkring sig.

Jag hade – och har – ingenting att säga om mig själv, direkt. Jag vet inte var jag skulle börja. Framförallt därför att jag ofta tittar mig i spegeln och säger: Vem i helvete är det där?

Hittar du ett ord som kan strykas, stryk det alltid.

Ingen har bett dig vara lycklig. Börja jobba!

Ibland är alltså ett vardagligt uttryck mycket mer talande än ett utsmyckat. Det kommer från det vanliga livet och blir genast begripligt, och just genom att det är förtroget blir det mer trovärdigt.

I ett reportage söker jag det annorlunda, det enskilda och det konkreta, inte det generaliserande. Världen består av individuella existenser och generaliseringen är människans naturliga fiende. Det mänskliga dramat har alltid en individuell dimension och reportaget är ett möte med detta drama.