De som vill förstå vad det här kriget handlar om, förstår.

För första gången brister hon i gråt, med en märklig känsla av lättnad, precis som jag själv hade gjort den 24 februari 2022: nu har det du fruktat så länge blivit verklighet. Plötsligt klarnar allt: ryssarna kommer att förstöra våra museer, bibliotek och universitet. Och nu är frågan vara: vad kan vi göra?

En författare, tror jag, är någon som ägnar sin uppmärksamhet åt världen.

Skriv snyggt om det människor inte vill veta.

Det bästa sättet för mig att skriva är inte att säga: Här är en stor idé som jag ska försöka formulera de nästa tjugofyra timmarna, utan i stället: Jag ska skriva tre sidor och sluta när jag vet vad jag ska skriva nästa dag.

Jag brukade skriva med ungefär samma stil, men nu försöker jag mer och mer hitta en röst och stil som passar till stoffet.

Storslagen. Det är ett ord jag verkligen avskyr. Det är en bluff. Jag skulle kunna spy varje gång jag hör det.

Få ner det. Chansa. Det blir kanske dåligt, men det är enda sättet man kan göra något bra.

Och det enda intressanta är människan.

Botemedlet för tristess är nyfikenhet. För nyfikenhet finns inget botemedel.

Att lycka låg i sökandes tecken och i intet annat, den instinkten hade jag med och i mig allt ifrån gryningsstunderna av medvetenhet; ja, den behärskade redan barnaåren.

Men snart hade skeppen försvunnit vid horisonten och jag blev där jag var, i den värld som var vår, en värld fylld av plikter och irrbloss.

Hon förstår inte allt men befinner sig i ett tillstånd av förundran. Det är ett mycket renande tillstånd.

– Hur känns det att åldras?
– Jag är emot det.

Det finns ingen medfödd begåvning. Det finns bara resultatet av en begåvad personlighetens oavbrutna arbete för mänskligheten – vilket inte utesluter en högt uppdriven egoism. Det medfödda är bara ett frö, ett embryonalt stadium, som kräver allt tålamod och all energi en människa besitter för att bryta jordskorpan och slå ut i blom i det himmelska ljuset.

Att bestämma sig för att skriva var som att hoppa ner i en frusen sjö.

Om allt detta kan vi säga en enda sak: det som är nyttigt och nödvändigt är lätt tillgängligt för människan; det oväntade fyller henne alltid med förundran.

Upp före kl. 8. Arbetade helt i onödan, fick kassera. Är trött.

En mening utan disciplin är inte en upplyst procession, utan en fackelbärande mobb.

En människa förblir vis så länge hon söker visheten; när hon tror sig ha funnit den blir hon en narr.

Svårigheten för mig med att skriva – en av svårigheterna – är att skriva så att språket fungerar tyst på en sida för en läsare som inte hör något. För att klara det måste man arbeta ytterst omsorgsfullt med vad som finns mellan orden. Vad som inte sägs. Vilket är melodi, vilket är rytm och så vidare. Alltså, det är vad man inte skriver som ger det man skriver dess kraft.

När man är färdig med ett arbete återstår ännu något ganska besvärligt, nämligen att överdra ytan med en fernissa av lätthet, en angenäm touche, som för läsaren döljer och besparar honom åsynen av den möda författaren gjort sig.

Skrivkramp är bara ett nederlag för egot.

Jag är periodare, den sortens kille som går ut för att ta en öl och vaknar i Singapore med helskägg.

Jag vill inte att folk ska ha tråkigt när de läser mig.

Det finns tusen historier, men bara en av dem är min.

Jag letar efter en bra story. Jag ger fan i var den finns någonstans, eller under vilka omständigheter den inträffar.

En del redaktörer är misslyckade författare, men det är också de flesta författare.

Om man vill ha med en detalj måste man försäkra sig om att den har gjort rätt för sig.