Foto: Emma Gripenrot
Välkommen till min hemsida. Här kan du läsa utdrag ur mina böcker, artiklar jag publicerat, få tips på sådant jag gillar och så något om detta med att skriva.
Under arbete
Jag håller på med en ny bok. Det går trögt. Det är ovanligt mycket att läsa – ett jättelikt arkiv, andra arkiv, litteratur – så pass mycket att bara tiden sätter en gräns. En hel del är svårtytt. De flesta inblandade är döda och de som lever vill de flesta inte prata med mig. För att få någon ordning på torpet har jag tänkt kasta ner några anteckningar då och då. Senaste inlägget överst.
Läs mer här
Var är Bosse?
Nya tider, nya former. Min bok Brevbäraren som försvann bildar underlag för en ny pod-dokumentär som producerats av eminente Simon Moser. Själv dyker jag upp i en biroll. Den har fått namnet Var är Bosse? och berättar om detta tomrum fyllt med så många frågor, alla obesvarade. Jag vet fortfarande inte vad jag ska tro. Hypoteserna har rämnat.
Lyssna här
Förintelsens vardag
Att helt vanliga tyska män kunde bli kallblodiga massmördare berodde inte på grupptryck eller tvång. Sådant spelade också en roll, självfallet, men större betydelse hade ideologin, det tankemönster som utvecklats och stärkts i takt med nazisternas framgångar, i takt med det egna medlöperiet. Jag berättar om en ständigt överraskande bok.
Läs artikeln här
Citatet
Jag hade – och har – ingenting att säga om mig själv, direkt. Jag vet inte var jag skulle börja. Framförallt därför att jag ofta tittar mig i spegeln och säger: Vem i helvete är det där?
Countrymusik är som god grammatik. Man förstår det när man hör det och man vet vad det inte är.
Ibland tror folk att språk är någonting som man konstruerar eller väljer. Men för mig är det aldrig så. Det kommer organiskt, att berätta en historia som den måste berättas. Det kommer till mig som ett ljudspår, nästan som musik. När jag skriver, skriver jag inte en massa och sedan skriver om det och slänger saker. Det är mer som om jag hör hur det ska vara.
Flickan kunde göra två saker felfritt: hon kände igen en anständig människa och hon kunde konsten att krydda en borsjtj.
Det finns massor av böcker som talar om hur man ska bli författare, men ingen som förklarar hur, om man vill leva ett normalt liv, man kan gå i motsatt riktning.
Vi ser alltså bara det vi själva är.
Vad jag vill säga är inte alls att man måste hitta ord som förbluffar läsaren. Jag kräver alls inte någon särskild tillgjordhet, så att alla stönar och säger: ’Han har visst skrivit det ingen annan kommit på.’ Men man måste ändra de utslitna bilderna eller tillföra dem sina egna ord.
En historia ligger och väntar på en författare. Den sänder ut tysta signaler. Utan att veta hur tar författaren emot dessa signaler, släpper allt och vänder om för att följa efter.
Varför älskar du så starkt någon som du kanske aldrig kommer att träffa?
För att det är krig för helvete. Med insatser så höga de kan bli.
Gammal som ung, vi befinner oss alla på vår sista kryssning.
Om du inte tror att du förmår sätta ett ord efter ett annat och känner att du sitter fast på en plats varifrån du aldrig kommer att bli fri, om du är säker på att du aldrig kommer att göra det och inte var ämnad för detta, om din prosa verkar dödfödd och du fullständigt saknar självförtroende, då måste vara en författare.
Var uppmärksam på språkets klang.
Jag var där.
Jag har börjat med ord
Erkänner äntligen
Jag ska bli bäst i världen
Skriver i snön
på trottoarer
och kajer
De tryckta delarna av ’Vandringsåren’ är nu fullständigt avskrivna, och de ställen där jag skall sätta till något nytt, är utfyllda med blått papper, så att jag formligen har för ögonen och kan se vad som återstår att göra. Allt eftersom arbetet fortskrider, försvinna de blå inläggen, och däri ligger min glädje.
Snarare än att framtvinga något säreget i stil, gäller det väl att på grundvalen av en väl odlad smak uppfinna något nytt genom att ge uttryck för en personlig upplevelse, ett fynd på känslans område, inte på spekulationens!
Blott de tama fåglarna har en längtan.
De vilda flyger.
Mina närmaste, som kommit mig ännu närmare,
som om vi kramat oss samman till en knytnäve,
så hårt att vi gör varandra illa.
Varje morgon får denna smärta
mig att återvända till livet.
Varje kväll består min bön
av deras namn.
Jag känner ingen annan gud än armén.
Jag upplever det som så att konst är något du gör, inte något du tycker eller något du blir viktig genom. Det handlar om att göra det, och att få till det. Det händer eller det händer inte. Det är inte hantverket som gör att det händer men utan hantverket händer det inte. Då lyfter det inte, flyger inte.
Research är formaliserad nyfikenhet.
Kriteriet på en rundad karaktär är att den förmår överraska på ett övertygande sätt. Om den aldrig överraskar, är den platt. Om den inte övertygar, är den platt men låtsas vara rund. Den rundade har livets oberäknelighet omkring sig.
Att skriva är helt enkelt att skriva om.
Bara börja på sidan ett och skriv som en jävel.
Klichéer är som invasiva arter, tar snabbt överhanden om de inte obarmhärtigt utrotas.
För mig har det alltid varit svårt att fokusera, svårt att nå det där bråddjupet som krävs för att skrivandet ska vara värt besväret.
Hittar du ett ord som kan strykas, stryk det alltid.
Sakerna själva rycker med sig orden.
Efter vinter kommer inte vår
Bakslag och kyla, narig nattfrost
Men hör:
fåglarna sjunger också denna morgon
Jag sitter på en kyrkogård och putsar på min själ
jag har frusit hela vintern, men jag lever
du säjer att du gillar mej och bara vill mej väl
och bjuder mej på holländsk genever
Det är bara det moderna som kan bli omodernt.