Under arbete
Det här är den loggbok jag förde under arbetet med boken som fått namnet Fascisten. Jag började i september 2019 med att läsa hans Säpoakt på Riksarkivet, sedan tog jag itu med hans arkiv, de 55 första volymerna på mikrofilm. Brev på fem språk. Mycket var svårtytt. Jag antecknade namn, tog kontakter, fick sällan napp. I april 2026 var jag klar.
Läs den här
Fascisten
Så var den klar till sist, min bok om Per Engdahl. Jag är glad över att ha orkat mig genom alla dessa pass på Riksarkivet och Kungliga biblioteket, alla dessa timmars nötande vid skrivbordet. One word after the other. Tacksam över all hjälp från läsare, förläggare, redaktör och korrekturläsare. Själv bär jag givetvis hela ansvaret. Utgivning 8 augusti.
Läs om den här
Sexualitetens Einstein
En sommardag för några år sedan frågade en av mina bekanta, en rättspsykiatriker, om jag höll på med någon ny bok. Salaligan, svarade jag. Ost, sa han och log. Ost? Sigvard Thurneman, ligaledaren, fick utlösning av ost. Nej, det visste jag inte. Väldigt sällsynt, sa han. Inte ens Hirschfeld hade träffat på det. Hirschfeld? Nu skriver jag en artikel om detta bortglömda geni.
Läs den här
Citatet
Ivrig på morgondagens arbete.
Det finns ingenting jämfört med sommaren
en dag som idag
när den seglar förbi som en koster
med försilvrade stag.
Det är möjligt, och i viss mån min förhoppning, att någonting också händer på ett annat plan eller kanske på flera plan. Men det är naturligtvis läsarens sak att avgöra.
Den som inte lärt sig begränsningens konst har aldrig lärt sig skriva.
Ingenting är mer förbluffande än den enkla sanningen, ingenting mer exotiskt än vår egen miljö, ingenting mer fantasifullt än sakligheten.
Det måste se lätt ut, men det tar en evighet för mig att få det att se lätt ut.
Att säga mindre än mer, vilket ibland betyder att man måste ta bort en del av det man har, kan vara väldigt effektivt: dels för att det snabbar på skrivandet lite, dels för att ju mer av förklaring man tar bort desto aktivare måste läsarens intellekt arbeta, hitta samband. Ju mer aktiv läsarens intellekt är desto gladare är läsaren, för det mesta. Det är därför vi gillar roliga historier – därför att skämtet händer i vårt intellekt; vi lyssnare är de som hittar sambandet.
Bara för att folk inte vill spela boll betyder inte att man inte ska skriva historien. Ibland ska man skriva historien.
Fördomsfrihet är säkerhet i tingens hantering.
Det man inte spelar är lika viktigt som det man spelar.
Putinregimen kan inte jobba med kapabla personer. Det enda som spelar någon roll är lojalitet. Den som tänker för självständigt kastar de i fängelse.
Att inte fler blir galna.
Lyssna på ’Mystery train’ med Elvis Presley. En av världens bästa rock’n’roll-låtar, inte ett trumslag. Man anar det bara, för det är kroppen som står för rytmen. Rytm ska antydas. Man måste inte uttala det.
Jag undervisar inte, jag berättar.
Jag har bott med en språkvårdare i hela mitt liv
Och sett människor, komma och punkt.
Mänskligt liv kan vara rena kaoset, men konstnärens arbete – den enda han är till för – är att ta dessa nävar av förvirrade och disparata saker, saker som verkar oförenliga, och forma dem, ge dem struktur och mening. Även om det bara är hans uppfattning om vad meningen är. Det är vad han är till för – att ge liv åt sitt synsätt.
Ibland tar en dikt fem minuter att skriva, ibland tar den månader. Det finns ingen regel.
Alla lögnare dör snart, glöms bort.
En författare är någon som kan göra en gåta av ett svar.
Ödmjukhet är grundvalen för alla dygder.
Lär dig att se varje sak – och orden fogar sig villigt.
Kom in, du kan ta dig en titt. Det är bara min son Roma som ligger här, han är död, andas inte.
Jag vill kunna vara ensam, att tycka det är uppfriskande – inte bara en väntan.
Undvik alla stelnade klichéer.
Nu är jag tyvärr lika nykter som i förmiddags.
Som reporter har jag inget ego.
Jag försöker göra det enkelt. Jag försöker skriva som det är.
Jag ska lägga orden som hallon i din mun,
plockade i stenröset tidigt en morgon
under stenskvättans gulbröst.
Vad jag verkligen tror är att det finns inga birollsinnehavare, varken i livet eller i konsten.
När man nöjer sig med att förstå till hälften, nöjer man sig också med att uttrycka sig i halvkvädna visor och då skriver man ytligt.







