Läs poesi varje dag under ditt liv. Poesi är bra därför att den tränar muskler som du inte använder tillräckligt ofta. Poesi utvecklar känslorna och håller dem i trim. Den håller dig medveten om din näsa, ditt öga, ditt öra, din tunga, din hand. Och, framför allt, poesi är tätt packad metafor eller liknelse.

Jag försöker förstå varför människor handlar som de gör.

Att en människa är lyhörd inför sin egen begåvning innebär framför allt att hon har en tro på sin själv.

Att se det som är mitt framför näsan kräver en ständig kamp.

Litteratur handlar om individer.

Jag tror jag är redo att lära mig skriva. Tänka med ord, inte med idéer.

Jag kan aldrig påminna mig, att jag varit nöjd med något, som jag skrivit.

Jag tycker om en martini. Högst två. Efter tre ligger jag under bordet. Efter fyra ligger jag under värden.

Jag är i rätt bra form, fysiskt, för att vara nittiotvå. Vaknade upp igen imorse, så det är bra.

När man nöjer sig med att förstå till hälften, nöjer man sig också med att uttrycka sig i halvkvädna visor och då skriver man ytligt.

För mig handlar skrivande om att finna rätt rytm.

Det är med goda känslor som man skapar dålig litteratur.

I stället lämnar Vira sitt skadade hem och beger sig till de sönderbombade resterna av byn Novoselivka för att slutföra sin rapport om Mykola, den 75-årige mannen som förlorade sina djur på grund av de ryska angriparna. Med djuren försvann också meningen med hans liv.

Det luktar kateder.

Du som umgås med medelklassen, säj mej, hur har di det där nere, har di piano?

Kära mars – stig på –
så glad jag blev
jag väntade dig redan –
lägg av din hatt –
du har visst gått till fots –
så andfådd som du är –
Kära mars hur mår du och de andra –
hade naturen det fint när du såg den sist?

Nu för tiden försöker jag ha ett utkast som ger mig känslan av vad som ska komma, även om jag sällan lyder det. Vad som händer är att jag måste skriva om början många gånger. Det är först mot slutet av boken som jag är medveten om vad jag ville säga, vilket är varför jag nästan alltid skriver slutet bara en gång, och ibland inte ens ändrar någonting i det.

För det första, glöm inspiration. Vana är mer tillförlitlig.

Sorgens långa natt
härda tåligt ut till slut,
när det mörkast, mörkast svallar,
är du livets mening när.

När det outsägliga kommer i dagen är det politiskt.

tidiga morgnar händer det plötsligt att
livet är vad det kunnat vara

I natt genomled Kiev ännu en rysk missil – och drönarattack vid ungefär fyra lokal tid. Själv sov jag genom attacken och hörde ingenting, men jag minns att jag vaknade någon gång under natten därför att min Khersonfödde hund började skälla väldigt högt – innan han kröp upp intill mitt huvud.

Men klichéer tar till sist makten över oss.

Hur ska man få med allt! Hur ska man kunna ta bort någonting!

Att fråga riktigt är att veta mycket.

Ingen projektil kan träffa hjärtat med så förlamande kraft som en punkt, insatt på rätt ställe.

Den stora konsten är att säga ovanliga saker med enkla ord.

Jag skriver inte en dikt. Jag letar efter en dikt.

Inkompetensen röjer sig i bruket av för många ord.