En vacker dag kommer vi att samlas allihop igen. Alla som överlevt. Våra tårar kan dränka Mariupols gator, tvätta dem rena från aska och blod, och vårt gemensamma hopp om seger kommer att ge oss en chans att komma tillbaka när kriget är slut.

– Hur vet du allt det där?
– Jag är en bibliotekarie för helvete.

Jag har skrivit om kvinnor som de är, som kluvna människor, inte som de borde vara.

Klichéer är som invasiva arter, tar snabbt överhanden om de inte obarmhärtigt utrotas.

Jag vet inte vad jag ska göra när jag plockar upp en gitarr.

Den journalist som inte hittar något intressant på Luntmakargatan, hittar inte något intressant på Broadway heller.

Smak är kreativitetens fiende.

Jag vill att människor ska ha stor glädje av att läsa mina böcker snarare än att känna inspiration. Det är det jag vill. Jag vill att man ska tycka om att läsa dem och känna att de på något sätt har en koppling till ens eget liv.

Det är att skriva som är det verkliga nöjet; att bli läst är ett ytligt nöje.

Allt som inte är skrivande är enkelt.

Men den här gången kommer det historielajvande imperiet, byggt på gas, kött och järn, inte att kunna ’pacificera’ Ukraina med sina vanliga metoder. Inte den här gången, och aldrig mer.

God mat är en hyllning till livet.

Ordens arrangemang betyder något och det arrangemang man vill ha återfinns i den bild man har i huvudet. Den bilden avgör om det här ska bli en mening med eller utan bisatser, en mening som slutar abrupt eller en mening som dör långsamt, lång eller kort, aktiv eller passiv. Bilden talar om för dig hur du ska arrangera orden och ordens arrangemang talar om för dig, eller mig, vad som händer i bilden.

Jag älskar prosan, livets verklighet,
Ur informationen ur livets väsen.

Var uppmärksam på språkets klang.

Man måste först finna, sedan skära bort, för att nå fram till känslans nakna kött.

Det fordras av en författare nästan samma mod som av en soldat; den ene bör lika lite tänka på tidningsmän som den andre på fältsjukhuset.

Ny gul duk på bordet.
Och nya vita ark!
Här ska väl orden komma ändå,
här som är så fin duk
Och så fint papper!

Men förmodligen är det romanförfattarens kall att på glömskans stora vita ark blåsa nytt liv i några halvt utplånade ord – isberg som har lossnat och driver omkring på havsytan.

Jag var tillräckligt mycket författare för att förstå att jag inte skulle bli författare genom att skriva om min intressanta barndom.

Mindre är mera.

Aldrig saknar tankarna ord; det är orden som saknar tankar. Så snart tanken nått högsta graden av fullkomlighet springer ordet fram, infinner sig och ger tanken dess dräkt.

I var och en av oss finns det en liten bit av historien. Av alla dessa bitar skapas den stora historien. Tiden. Jag söker den människa som blivit omskakad … hon som drabbats av livets gåta, av en annan människa.

Även i litteraturen är det bara de rika som har råd att spara.

Jag sitter på en kyrkogård och putsar på min själ
jag har frusit hela vintern, men jag lever
du säjer att du gillar mej och bara vill mej väl
och bjuder mej på holländsk genever

Det är början som är svårast, för där ligger på ett sätt allt.

Jag reser gärna. Det är inte frågan om att få möta eller se nya ansikten eller höra nya berättelser, men att se livet på ett annat sätt. Det är ridån som går upp för ännu en akt.

Tänk mycket, säg föga, skriv än mindre.

Som man sår får man skörda.