Foto: Björn Eklund Stylist: Anna Sundelin
Välkommen till min hemsida. Här kan du läsa utdrag ur mina böcker, artiklar jag publicerat, få tips på sådant jag gillar och så något om detta med att skriva.
Under arbete
Jag håller på med en ny bok. Det går trögt. Det är ovanligt mycket att läsa – ett jättelikt arkiv, andra arkiv, litteratur – så pass mycket att bara tiden sätter en gräns. En hel del är svårtytt. De flesta inblandade är döda och de som lever vill de flesta inte prata med mig. För att få någon ordning på torpet har jag tänkt kasta ner några anteckningar då och då. Senaste inlägget överst.
Läs mer här
Tio Leonards bud
Elmore Leonard började jag läsa på 80-talet. Jag föll pladask. Bara titlarna: Swag. Stick. Glitz. Inga prologer, pang på. Inga monster, bara människor. Ett språk som det sjöng om. Han var rolig, skarp, mänsklig. Han skulle ha fyllt hundra i höstas. Jag läste en nyutkommen biografi, gick tillbaks till hans böcker och gjorde ett försök att fånga hans tio bud om skrivkonsten.
Läs artikeln här
Fascisten
Omslaget klart. Formgivare: Michael Ceken. Foto: Jonas Wikander. Förlaget skriver: ”Anders Sundelin har läst brev, artiklar och Säpoakter, även talat med inblandade, för att skriva den definitiva berättelsen om den blinde poeten som kom att forma den moderna högerextrema rörelsen.” Utkommer i augusti. Jag är väldigt glad över att vi hittade det här ovanliga fotot.
Läs mer här
Citatet
När jag sätter mig ner för att skriva – det är mellan nio och tolv varje förmiddag, och jag har för övrigt aldrig skrivit en rad på eftermiddagen eller på kvällen – när jag sitter vid mitt skrivbord för att skriva vet jag aldrig vad det ska bli förrän jag är på väg. Jag förlitar mig på inspirationen, som ibland kommer och ibland inte. Men jag sitter inte och väntar på den. Jag arbetar varje dag.
En berättelse med ett problem är som en person med ett problem: intressant.
En författare måste, precis som idrottaren, ’träna’ varje dag. Vad gjorde jag idag för att hålla mig i ’form’?
Att skriva är ett sätt att leva.
Vad jag verkligen tror är att det inte finns några birollsinnehavare, varken i livet eller i konsten.
Det är alltid frestande att visa sig på styva linan, att visa hur mycket man kan.
Stryk! Stryk! Stryk!
Media, pluralis för medioker.
I Putins mentala universum, som delas av många i hans omgivning, är ukrainare bara lite speciella ryssar. De som insisterar på sin ukrainska särart, på sin skillnad från ryssarna och på sin rätt till en självständig och oberoende ukrainsk stat framställs som marionetter i händerna på västerländska herrar, som ständigt försöker skada Ryssland.
Missa aldrig ett tillfälle att hålla tyst.
De vill att du ska känna dig maktlös och ge upp och låta dem trampa sönder allting och det tänker du inte låta dem göra. Du ger inte upp och det gör inte heller jag.
I sakprosa vet vi nästan aldrig sanningen om vad som hände.
Nationalitet. Ordet är ett lockmedel för despoter, att tussa folken emot varann. Allt vad mänskligheten har störst är kosmopolitiskt: religion (”gån ut i hela världen etc.”); vetenskapen (2 gånger 2 är 4 i Europa så väl som i Kina.)
För varje rad, varje mening, lyckas man eller misslyckas, lyckas eller misslyckas.
Flickan kunde göra två saker felfritt: hon kände igen en anständig människa och hon kunde konsten att krydda en borsjtj.
Ibland är alltså ett vardagligt uttryck mycket mer talande än ett utsmyckat. Det kommer från det vanliga livet och blir genast begripligt, och just genom att det är förtroget blir det mer trovärdigt.
Det måste se lätt ut, men det tar en evighet för mig att få det att se lätt ut.
Jag tänker en hel del på styrka och tempo när jag skriver. Det är som cykling. Man vill inte köra i samma fart hela tiden. Det beror på terrängen. Ibland måste man pressa på riktigt hårt och sedan återhämta sig en stund. Och med berättelser tycker jag att om man går på för hårt, full fart hela tiden, då kan man verkligen trötta ut läsaren.
Var nyfiken – var nyfiken på så mycket som möjligt. Tänk på hur nyfiken du är, eller inte är, i allmänhet, som person. Om du inte är väldigt nyfiken, tänk på varför du inte är det. Och försök odla nyfikenhet. Om du är nyfiken, kommer du att lära dig saker, och ju mer nyfiken du är desto mer kommer du att lära dig. Och nyfikenhet kan leda dig djupare och djupare in mot alla flera ämnen.
Jag tycker om att lära känna folk. Jag tycker om att ställa frågor. Jag ställer frågor på ett sätt som aldrig tyder på skvaller. De tyder på ett seriöst intresse eftersom jag är seriöst intresserad. Många journalister har ett ärende. De har en historia, de vill ha dig, de vill inte längre ha dig. De har fått sin historia. Men jag återvänder alltid. Jag tycker om att återvända till historier efter att jag fått dem.
Viljan att lösa gåtor och genomskåda mysterier gav mig lust att skriva, som om skrivandet och fantasin kunde hjälpa mig att äntligen hitta svaren.
Ett ord liknar ett bi; det har honung och gadd.
Man lever bäst och säkrast, när man alltid är på jakt, alltid hemligheter på spåren. Ingen lust är så fin som upptäckarlusten.
Orsaken till det globala kaos vi nu ser – där Trump öppet talar om att ockupera Grönland och gör det klart att Europa inte längre är under Amerikas säkerhetsparaply – är pinsamt enkel. Det är Putins obestraffade ondskefulla aggression mot Ukraina. Det är vad som till sist krossade världsordningen och utraderade alla regler.
Att kämpa sig genom arbetet är oerhört viktigt – viktigare för mig än att publicera det.
Snacka på bara.
Men håll fingrarna borta från min stil!
Det är mitt ansikte.
Inget alldeles idealiskt kanske,
Men det är i alla fall mitt!
Det är med det jag talar, jag sjunger med det, jag ser,
Smakar och känner med det.
Jag vet, varför jag vill ha det, som det är.
Romantiken är en osnygg värld. Jag vill inte längre veta av den.
Lär dig att se varje sak – och orden fogar sig villigt.
Jag tycker inte om ordet prosa; det är för prosaiskt. God prosa bör smälta samman med poesins ljus; prosa bör vara som poesi, poesi bör vara begripligt som prosa.
Arbetsrummet brukade vara ett hav i vitt innan Bang blev färdig.