Under arbete
Det här är den loggbok jag förde under arbetet med boken som fått namnet Fascisten. Jag började i september 2019 med att läsa hans Säpoakt på Riksarkivet, sedan tog jag itu med hans arkiv, de 55 första volymerna på mikrofilm. Brev på fem språk. Mycket var svårtytt. Jag antecknade namn, tog kontakter, fick sällan napp. I april 2026 var jag klar.
Läs den här
Brända skepp
Så kommer till sist den efterlängtade utgåvan av Kjell Höglunds samlade sångskatt: 291 sånger skrivna mellan 1965 och 2007, alltifrån ”Denna känsla av undran” till och med ”Jag har inte tid att dö”, samlade av Lasse Ermalm och Janne Hansson. Mitt eget exemplar av den första utgåvan har för länge sedan rämnat.
Läs mer här
Sexualitetens Einstein
En sommardag för några år sedan frågade en av mina bekanta, en rättspsykiatriker, om jag höll på med någon ny bok. Salaligan, svarade jag. Ost, sa han och log. Ost? Sigvard Thurneman, ligaledaren, fick utlösning av ost. Nej, det visste jag inte. Väldigt sällsynt, sa han. Inte ens Hirschfeld hade träffat på det. Hirschfeld? Nu skriver jag en artikel om detta bortglömda geni.
Läs den här
Citatet
Se Sundbyberg och sedan dö,
möt våren i Södertälje.
Glöm Reymersholm med slask och snö
Möt våren i Södertälje.
Men den här gången kommer det historielajvande imperiet, byggt på gas, kött och järn, inte att kunna ’pacificera’ Ukraina med sina vanliga metoder. Inte den här gången, och aldrig mer.
Fruktan för adjektivet är stilens begynnelse.
Om man djupt känt en enda smärta, så förstår man alla andra lidanden.
Vi använder oss av våra ögon och öron, men vi måste använda alla sinnen. Doft är kungen av alla sinnen.
Jag har skrivit om kvinnor som de är, som kluvna människor, inte som de borde vara.
Man måste först finna, sedan skära bort, för att nå fram till känslans nakna kött.
I var och en av oss finns det en liten bit av historien. Av alla dessa bitar skapas den stora historien. Tiden. Jag söker den människa som blivit omskakad … hon som drabbats av livets gåta, av en annan människa.
Jag vet inte vad jag ska göra när jag plockar upp en gitarr.
Det är början som är svårast, för där ligger på ett sätt allt.
Som man sår får man skörda.
Ny gul duk på bordet.
Och nya vita ark!
Här ska väl orden komma ändå,
här som är så fin duk
Och så fint papper!
Det finns tusen historier, men bara en av dem är min.
En dag ska jag hitta de rätta orden, och de ska vara enkla.
En del böcker tycks ha blivit skrivna inte för att författaren ville låta oss veta något, utan för att författaren ville låta oss förstå att han visste något.
Jag blir personerna jag skriver om.
Grönt gör sig bra i färg.
Att bestämma sig för att skriva var som att hoppa ner i en frusen sjö.
Låt bollen göra arbetet.
En sorglig sanning, men så är det.
Men inget genialiskt konstverk har någonsin byggt på hat eller förakt. Det är därför som en till slut hellre friar än fäller. Han är inte domaren utan försvarare.
Det finns ingenting sådant som moraliska eller omoraliska böcker. Böcker är bra eller illa skrivna – det är allt.
Jag vill att människor ska ha stor glädje av att läsa mina böcker snarare än att känna inspiration. Det är det jag vill. Jag vill att man ska tycka om att läsa dem och känna att de på något sätt har en koppling till ens eget liv.
Inkompetensen röjer sig i bruket av för många ord.
Aldrig saknar tankarna ord; det är orden som saknar tankar. Så snart tanken nått högsta graden av fullkomlighet springer ordet fram, infinner sig och ger tanken dess dräkt.
Ty lycka och olycka ligger i handling, och tragedins syfte är inte att skildra egenskaper hos människor, utan en handling, och till karaktären är människorna så eller så, men lyckliga och olyckliga blir de efter sina handlingar.
En bra författares bästa gåva är en inbyggd, stötsäker skitdetektor.
Jag reser gärna. Det är inte frågan om att få möta eller se nya ansikten eller höra nya berättelser, men att se livet på ett annat sätt. Det är ridån som går upp för ännu en akt.







